Busen - Realistic Roleplay Del 1

Hejsan hejsan! Ja, okej, det gick inte jättebra att hålla bloggen aktiv. Men nu har jag köpt en ny ponny och jag tänkte att jag kan göra en realistic roleplay om resan med honom. Inte för att någon läser den här bloggen, jag gör det för skojs skull.
Busen är en väldigt söt ponny, med en enorm personlighet! De förra ägarna, de på Sydhovens gård, säger att han verkligen lever upp till sitt namn. Innan jag går in i boxen tittar jag bara på honom. Han är så fin, och ändå ser han så envis ut, nästan sur...
Jag sätter på sadeln och det tycker han inte alls om. Sadeln passar honom inte riktigt och min andra är fel inställd, så jag får fixa och greja med den så den ska funka bättre. Han verkar tycka det är jobbigt när jag håller på.
Sedan tränsar jag honom. Han är väldigt, väldigt envis och vill inte alls ha bettet i munnen. Han gör en konstig min och försöker komma undan genom att rycka upp huvudet. Det kanske funkar på de små barnen på Sydhoven, men han är så liten att jag lyckas få på tränset ändå.
Inte vill han gå ut heller. Eller, ut i hagen vill han, när han precis kommit fick han gå där och då nästan rusade han ut. Men han vill tydligen inte ridas och jag får i princip dra med honom. Först tror jag att han är en sådan där lat och slö ponny men då märker jag att han helt enkelt inte har lust att ridas.
Sedan måste jag fixa sadelgjorden innan jag sitter upp och det hatar han verkligen. Medan jag står och grejar slänger han med huvudet och gör fula miner och skrapar med framhovarna och slänger ut bakhovarna som om han hoppas att någon går precis bakom honom och kan bli sparkad. Vad är det jag har gett mig in på egentligen?
Inte är han bättre när jag sitter upp. Han stryker direkt öronen bakåt och sticker mulen i luften. Först tror jag att det kanske beror på min sits. Vissa ponnyer reagerar starkt på hur man sitter. Jag rätar upp mig så jag sitter helt perfekt men han ger sig inte utan ställer sig konstigt och ser sur ut.
När jag försöker få fram honom i skritt börjar han krångla en massa. Hur kunde barnen på Sydhovens gård rida honom? Han börjar halvstegra och ser enormt uttråkad ut. Hur jag någonsin ska kunna få ordning på den här hästen har jag svårt att förstå.
Jag bestämmer mig för att sluta vara så mjuk och försiktig. Såhär får han faktiskt inte hålla på! Jag tvingar fram honom några steg, sedan börjar han busa igen. Nästa gång sparkar jag nästan till honom och tar tyglarna och det går bra, vi klarar oss ganska långt, men sedan börjar han halvstegra igen.
Jag kortar upp tyglarna rejält och använder en kvist till att driva honom framåt. Och, ojsan, när han börjar trava går det mycket bättre! Han tar längre steg och börjar röra sig nästan lika galant som en stor dressyrhäst. Plötsligt går Busen helt perfekt. Han skulle ju kunna tävla i dressyr!
Han kommer fram i kort galopp. Jag släpper efter på tyglarna och tar dem igen. Busen kortar upp stegen och faller in i en mjuk och sansad galopp. Han drar mycket med huvudet så jag nästan tappar tyglarna, men annars går allt jättebra.
Och där går det fel. Så fort jag driver lite mer än så sliter han loss tyglarna ur mina händer och får mig att tappa balansen. Han börjar galoppera fort och jättekonstigt och jag är nära att falla av. Tyglarna flaxar runt och det är svårt att få tag på dem igen.
När jag lyckas få tag på tyglarna igen råkar jag rycka honom i munnen eftersom jag studsar omkring. Busen ökar farten ännu mer och sliter tillbaka tyglarna. Jag kan inte göra mer än att hänga kvar och hoppas att han lugnar sig snart.
Men, sådan tur har jag inte. Busen fortsätter att vara istadig och trillar nästan framåt. Jag tappar balansen och är nära att åka av, men jag lyckas klamra mig fast. Jag ropar åt honom att lugna sig men nej, lydig är han ju sällan.
Äntligen lyckas jag få tag på tyglarna. Jag drar bestämt i dem för att få honom att stanna, och det fungerar. Han travar hela vägen tillbaka till stallet, vilket går bra. Det kommer inte bli lätt att jobba med Busen!
RSS 2.0