Liv och död – SSO story #3

"Det ser inte bra ut," sa en röst som tydligt tillhörde en kvinna. "Något allvarligt hände, jag är säker på att hon inte bara kunde gå där och sedan falla ihop." "Vad tror du hände?" viskade Jenny. "Hon är inte skadad, hon har inte ens några skrapsår," konstaterade kvinnorösten. "Inget djur kunde ha gjort detta. Det ser ut som någon kraftig allergichock, en anafylaktisk till exempel, eller droger. Kan någon ha kommit fram till henne och drogat henne?" Jenny snyftade till lite svagt. "Det tror jag inte, jag vet inte när det hände men vi hittade henne vid klockan sex på morgonen så det måste ha varit innan det. Fast det är förstås möjligt..."
– Prežiť. Prosím prežiť.
Jennys oväntade språk får mig att förvånat slå upp ögonen. Jag kan ändå inte se någonting, allt är svart. Jenny drar efter andan, precis som hon gjort förra gången jag försökte titta på henne.
– Nenechám ich zabiť, säger hon.
Vad är det för konstigt språk egentligen? Jag har aldrig hört det förut. Pratar hon med mig, med sig själv eller med någon annan?
– Chcú vás zabiť. Ale nemôžu. Nenechám ich.
Det blir tydligt att hon pratar med mig. Men varför? Och vad säger hon? Jag fattar ingenting. Jag försöker fråga henne, men min mun vill inte öppna sig och min röst fungerar inte.
– Chcem, aby si zostal. Zostaň so mnou. Chcú zastaviť bolesť.
Jag förstår inte hur det händer, men jag hör en annan röst svara på samma språk. Min egen röst! Men jag kan ju inte ens prata svenska just nu, och jag förstår inte språket...
– Chcem zomrieť.
Jag vet inte vad det betyder, men Jenny börjar gråta, och inte av glädje precis. Det låter som om jag precis brustit hennes hjärta.
– Du får inte!
Den här gången är det på svenska. Chocken får mig att lyckas öppna ögonen. Först ser jag suddigt, men så kommer synen tillbaka.
– Emma, varför sa du så för?
– J-jag vet inte vad det betyder... stammar jag.
Ja, det kan inte ha varit bra precis. Sa jag något dumt? Något elakt mot henne, kanske? Jag är förvirrad. Lyckligtvis förklarar Jenny.
– Du sa "Jag vill dö", berättar hon.
– Čo?
Det där språket igen! Jag försökte säga "Va" men det blev "Čo" istället! Språket bara slinker ur mig och plötsligt har jag rabblat upp flera meningar:
– Povedal som ti pravdu! Je to pravda! Chcem zomrieť! Neviem, čo je so mnou, ale nenávidím seba samého! Nenávidím svoj život a nenávidím aj vás!
Jenny ser minst lika chockad ut som jag gör. Hon ser sårad ut också. Så reser hon sig upp och går ut ur rummet. Sjukhusrummet. Vad har jag sagt?

Liv och död – SSO story #2

Jag måste ta mig dit... tänkte Emma. Smärtan högg till i benet igen. Det händer då hela tiden, speciellt när det är en riktigt dålig tid för det att hända. Hon skrek till när hon försökte ta ett steg framåt. Det kändes som om benet var brutet. "Hjälp..." försökte hon ropa, men det blev bara ett svagt pip. Varför gick jag till stallet ensam? tänkte hon och blev riktigt arg på sig själv. Kunde jag inte bara nöja mig med att gå dit på dagarna? Det är så tidigt nu, jag ser inte så mycket! Hon befann sig mitt på bron mellan byn och stallet, hon kunde varken gå tillbaka eller till stallet. "Hjälp," viskade hon igen. Men ingen hörde henne.
Jag vaknar av att någon ruskar om mig hårt. Jag försöker öppna ögonen och resa mig upp men jag mår illa. När jag väl lyckas öppna ögonen ser jag inget ändå. Allt är svart, jag känner mig yr och illamående.
– Emma, titta på mig.
Det är Jennys röst. Jag försöker titta i röstens riktning men allt är fortfarande svart. Jag hör hur Jenny drar efter andan som om hon sett något skräckinjagande.
– Titta på mig! befaller Jenny igen.
– J-jag f-försöker... lyckas jag viska fram. D-det går inte...
Jenny tar mig i ett stadigt järngrepp och drar upp mig. Jag känner hård trä under skorna. Vad har hänt egentligen? Var är jag, varför mår jag illa?
– Är du sjuk? säger Jenny och låter barsk.
– V-va? J-jag...
Det känns som att jag ska falla ihop igen, men Jenny håller mig fast. Jag har ont överallt och är jättevarm. Mina muskler lyder mig inte, jag kan inte ens öppna munnen längre. Jag är helt slapp.
– Hör du mig?
Jag försöker svara men min röst funkar fortfarande inte. Jag försöker nicka istället, men inte ens det går. Trots att jag inte ser något känner jag att Jenny stirrar på mig.
– Emma! Hör du mig? frågar hon igen, högre.
– J-j-ja...
Mer kan jag inte säga. Det går bara inte. Vad är det som händer egentligen? tänker jag förfärat. Jag har blivit livrädd för mig själv. Varför? Jag vet inte.
– Är du sjuk? frågar Jenny igen.
Jag kan inte svara. Jenny plockar upp mig och börjar bära mig. Jag vet inte varför, men plötsligt känns det som om jag kommer dö om jag inte får ligga ner i tid. Som att varje steg tar flera timmar. Det är en känsla som jag inte kan förklara. Typ som att jag är mellan levande och död.
Äntligen kommer vi fram till Jennys hus. Jag hör upprörda röster och Jenny som låter helt förtvivlad. En mansröst säger:
– Det här var inte bra. Vi måste åka till fastlandet.
Jag känner hur någon sätter mig i en bil, som börjar röra på sig snart. Sedan försvinner plötsligt smärtan och allt blir svart.

Ekorren och födelsedag!

Ledsen för att ha varit så oaktiv, har haft mycket i skolan senaste veckan och inte riktigt haft lust att skriva, men nu är det fredag och jag har tillräckligt mycket ork!
Dock orkar jag inte skriva något jättelångt inlägg om vad jag tyckte om uppdateringen x) Hade inte ens tänkt på att det var SSOs födelsedag snart, hehe... Tycker det var riktigt kul med skattjakten och hästskorna! Dom var inte på för kluriga ställen, som guldstjärnorna, men det kan ändå ta en stund att leta upp alla. Kul! Tycker outfiten man fick från dom var fin, förutom att jag tycker man ser lite ut som en clown pga byxorna x)
Jag älskar ekorren! Jag tänker inte skriva så sjukt mycket om den men om du surfar runt på lite olika bloggar som t ex Sunforest (Rebecca och Daisy) eller andra bloggar får du väl fram min åsikt. Skulle gärna vilja att dom fixar så att man inte ser det som att andra har två stycken, en i väskan och en på marken, och att ekorren kan hoppa över eller upp på små hinder istället för att springa rakt igenom dom, men jag älskar den! Den är så sjukt söt! Jag har nyss laddat upp två nya videor på min Youtube-kanal, den ena är lite random och handlar om hur min ekorre firar SSOs födelsedag x)
Jag har inte fått fram ett namn på den än! Ge gärna förslag i kommentarerna x)
RSS 2.0