Liv och död – SSO story #6

Hingstens ögonvitor glittrade synligt. Han backade direkt när Carin kom fram till honom, trots att hon pratade lugnande och erbjöd honom en morot. Han tog den inte. Hon fick till slut tvinga ut honom och Linn fick hålla hårt i honom för att Carin skulle kunna sitta upp. Och det var bara början. Hingsten, som tydligen hette Silver, började skena och hoppade över allt i hans väg. Vad Carin än gjorde fortsatte han. Till slut fick Linn och Emma stoppa honom, vilket inte var en lätt uppgift. Emma ringde Liana för att berätta om problemen, men Silver var köpt, och dom kunde inte göra något åt det. Och hur sålde man en helt vild hingst som varken gick att rida eller hantera från marken?
– Det var ett misstag att inte provrida, säger Liana. Synd. En sådan fin häst, och dyr också. Jag ska försöka få tag på hans föregående ägare. Se om vi kan ändra i kontraktet. Och skälla ut dom...
En busig glimt syns i hennes ögon och jag uppfattar det som att hon älskar att skälla ut folk. Linn fnissar och när Liana åkt iväg berättar hon att stallägaren är en riktig vilde, själv.
När jag är ensam i stallet med hästarna ryktar jag Bingo lite. Jag tänker inte rida idag, men det är mysigt att vara tillsammans med hästar. Jag sneglar bort mot Silver. Han är ju bara rädd.
Jag går långsamt fram till hans box, tar fram ett äpple och sträcker handen över boxdörren. Han nappar försiktigt åt sig äpplet, efter nästan en minuts tveksamhet.
– Jag ska inte göra dig illa, lovar jag.
Försiktigt öppnar jag boxdörren och går in. Nu verkar han lugnare, i alla fall. Bättre än inget. I den sekunden slås stalldörren upp. Jag hoppar till och vänder mig om. Där står Liana. Hon ser både arg och orolig ut.
– Emma! Vad gör du därinne? Ut därifrån direkt!
Plötsligt blir Silver sådär vild igen. Han ser livrädd ut, backar och stegrar. Jag skyndar ut ur boxen, lite arg på Liana. Det var faktiskt hennes fel, hon skrämde honom.
– Har du inget huvud att tänka med? skäller Liana. Kan jag inte lita på dig?
– Men han var ju lugn nu, han är bara rädd...
– En rädd hingst kan vara farlig, svarar Liana tvärt. Och innan vi har tagit reda på varför han är rädd ska du inte gå nära honom, Emma.
– Men...
– Inte ett ord till, avbryter Liana. Du håller dig borta från stallet tills jag fått en lösning på det här.
– Va? Men...
– Jag kommer inte ändra mig, Emma! Jag ringer Jenny senare. Du måste stanna hemma. Du måste lyda mig för att stallet ska bli tryggt, och du ska inte gå nära hingsten.
– Men jag ska inte göra det igen, jag lovar...
– Ett ord till och du får inte vistas här på längre än vi har hittat en lösning!
Jag bestämmer att inte tjafsa mer, fast det är vansinnigt orättvist, och går därifrån. Stackars Silver! Varför fattar inte Liana? Ska inte hon kunna hästars beteende?
Liana håller vad hon lovar och ringer Jenny, som i alla fall inte verkar arg, men hon insisterar på att jag ska göra som Liana säger och stanna hemma.
– Hon kan väl inte bestämma över mig! protesterar jag.
– Om du är på hennes mark kan hon det.
Sjukt orättvist! Men det finns inget jag kan göra. Liana har lagen på sin sida, och trots att jag är säker på att Silver inte kommer skada mig, vill jag inte bli ihjälsparkad. Jag får väl vänta tills en lösning har kommit... Bara det inte är...
– Jenny! Dom får inte...
Hon tittar på mig och jag vet att hon tänker likadant som jag. Tårarna börjar rinna. Nej! Det är inte rätt! Så kan dom inte göra! Men det kan dom ju...
Denise Dolphinblanket
2018-04-07 @ 22:40:03

Grr, blir frustrerad! Asså folk. Gud.
Bra del! Jag blir dock så sur på Liana.... En bra var den! ❤️

Svar: Haha, eller hur! Tack :)
Eva Bunnyland




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0