Liv och död – SSO story #7

Liana hade ringt Jenny. Det var sant, det som Emma misstänkt. Dom skulle ta bort Silver. Varken Jenny eller Emma ville tro det. Men han kunde tydligen inte säljas, och Liana fick inte tag på dom föregående ägarna. Dom förrädarna! Men jag var ju arg på Liana också. Hur kunde hon? Hur kunde hon ta bort en sådan häst? Som egentligen inte var farlig. Som bara var rädd. Emma ville bara försvinna. Hon ville stoppa det, men vad kunde hon göra? Hon fick ju inte ens vistas i stallet, och Liana skulle inte lyssna på henne. Silver fick inte ens en till chans, det var så orättvist, men så var det. "Och jag trodde Liana var en respektabel stallägare, men hon ser tydligen inte längre än näsan räcker," sa Jenny argt. "Kan hon ingenting om hästar? Förstår hon inte att rädda hästar kan gå att bota?"
Silver har åkt iväg redan. Det är för sent. Nu får jag komma till stallet igen, men det är inte samma sak utan Silver. När Carin frågar om jag vill rida Bingo går jag därifrån. Det är ju inte Carins fel. Men jag är ändå arg. Och ledsen. Tänk om han redan...
– Jag ska försöka prata med Liana, lovar Jenny. Men det finns nog inte mycket jag kan göra. Det är hennes häst, trots allt, och om hon tycker...
– Hon får inte, mumlar jag dumt.
– Jag vet att du är ledsen, Emma, suckar Jenny. Och jag vet att det är orättvist, och att hon inte borde ha tänkt så. Men tyvärr är det hon som äger Silver...
Jag får en plötslig idé. En galen idé. Det kommer nog aldrig funka, Jenny kommer inte gå med på det och ännu mindre Liana. Men kanske... Det är ju värt ett försök...
– Liana äger Silver... Men Jenny, kan inte du köpa Silver? Snälla! Du skulle rädda hans liv.
– Men Emma, du klarar inte av det själv, och jag vet inte ens om jag har råd, och det enda stallet här är Lianas och hon tillåter dig kanske inte att stalla upp Silver där...
– Men vi kan väl försöka, ber jag.
– Hm...
Lite senare har Jenny ringt till Liana, som berättar att Silver är såld till slakteriet. Så hon ringer slakteriet istället. Jag håller tummarna hårdare än jag någonsin gjort innan.
– Ja, hans slakt är uppskjuten till imorgon, säger mannen från slakteriet. Det går fortfarande att köpa honom billilgt. Det kallas slaktpris.
Jag jublar, men inser snabbt att det inte är allt. Vi kanske kan köpa Silver, men var ska vi stalla upp honom? Det är som Jenny sa, enda stallet här tillhör Liana, och hon vägrar nog att Silver ska stå där igen.
– Jag ska ringa Liana, säger Jenny. Vi får se om vi kan ordna det...
Hon ringer än en gång och säger saker som oj, okej, jag förstår och då gör vi det. När hon lägger på ser hon både glad och förvånad ut.
– Liana har sålt stallet!
– Vänta va?
Jag kan knappt fatta det. Har Liana sålt stallet? Det är väl omöjligt? Varför skulle hon sälja stallet, hon har ju inte pratat om det innan eller någonting...
Jenny ringer den nya ägaren, som heter Ann. Ann är tjugofyra år och verkar snäll. Hon säger att vi gärna får stalla upp Silver där.
Jag kan knappt tro det. Det är för bra för att vara sant! Vi ringer slakteriet direkt och ber att få köpa Silver för slaktpris. Silver ska bli min!



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0