Börja rida ~ #2

Varför behövde det här alltid hända när hon pluggade? Mamma försökte hjälpa till, men det slutade oftast med att Line började gråta, utmattad och oförstående.
Då brukade hon stänga in sig i sitt rum och rida den svarta hingsten lite. Det piggade alltid upp henne och snart var allt glömt. Tur att hingsten fanns!
Men imorgon skulle hon få uppleva det här på riktigt. Självklart skulle hon inte börja galoppera direkt, men så småningom kanske. Och hur som helst skulle det bli superkul att rida, att ens få vara i hästars närhet. Det skulle bli så underbart!

Melise körde Line till stallet. Det stod på en lista vilken häst hon skulle ha. Alla andras namn stod datortypat medan hennes var handskrivet, och bredvid stod det Buffalo. Line grimaserade lite. Buffalo lät ju lite skräckinjagande. Förresten, hingsten där hemma hade ju inget namn! Han måste ju ha ett namn. Men inte Buffalo.
- Hej! sa en plötslig röst bakom henne.
Line snurrade runt. En ung kvinna stod där.
- Oj, skrämde jag dig? skrattade hon. Jag heter Malin och jag är ridlärare i nybörjargruppen. Du är Line, va? Välkommen! Kom så ska jag visa dig Buffalo.
Det stämde alltså. Det var inget misstag att Line skulle rida Buffalo.
Line hade fantiserat ihop en enorm, farlig hingst som skenade iväg överallt. Plötsligt kändes galopp inte lika lockande som när hon tänkte på den svarta gunghästen där hemma. Fast när hon kom fram till boxen trodde hon att det här måste vara något misstag. Det här kunde inte vara Buffalo! Det här var en brun, rund liten ponny och han såg inte det minsta farlig ut när han busigt kikade på henne bakom en tjock pannlugg.
- Gud vad söt, sa Melise och drog efter andan.
- Ja, vilken buffel vi har i stallet, fnissade Malin. Ni kan börja rykta. Ryktgrejerna finns i påsen som hänger här på boxdörren.
Melise hjälpte Line borsta. Sedan hjälpte Malin och Melise åt att sadla och tränsa. Buffalo ville inte ta bettet, men Malin lyckades lirka in det till slut.
Nybörjargruppen ledde hästarna på ett led medan Melise och några föräldrar gick i förväg till ridhuset. Snart skulle det vara dags att sitta upp. Nu hade det knutit sig i magen och Line var inte lika ivrig på att rida som innan. Hon mindes Buffalos busiga blick. Tänk om hon skulle ramla av? Skulle hon verkligen våga rida? Men nu var det väl ändå för sent att backa ur?

Börja rida ~ #1

Line körde hälarna i det svarta hingstens sidor. Han började genast galoppera, han susade verkligen fram, och Line klamrade sig fast i en mjuk, gungig galopp. Fartvinden piskade håret i hennes ansikte och hingstens man fladdrade vilt.
Och så var allt över. Utmattad gled Line ner från hans rygg och ner på golvet.
- Har du haft kul? skrattade Melise.
- Såklart, sa Line. Han är ju bäst.
- Det är klart han är, log Melise och lät Line sjunka ner i hennes famn.
Trött klappade Line hingstens man. Om du ändå vore riktig... tänkte hon.
Tänk så kul man kunde ha med en stor gunghäst! Ibland glömde Line nästan att den inte var riktig, och att det verkligen skulle gå framåt, inte bara gunga fram och tillbaka. Men hingsten hade ju härligaste galoppen, så det gjorde inget. Trots att hon förstås ännu hellre skulle vilja ha en egen häst på riktigt...

Line fyllde elva år idag. Hon sneglade på Melise. Varför fick hon inte öppna presenterna än? Mamma sa att de skulle äta tårta först. Fast hon alltid brukade äta tårtan efter att hon fått paketen. Trots att många andra gjorde tvärtom. Varför skulle de plötsligt börja med det här nu?
- Kom Line, sa Melise.
- Vad är det?
- En överraskning.
Hon fick inte så många paket. Men hon visste inte vad det var i dom, för Melise sa att hon måste ett visst paket först. Line lydde.
Det är tomt, tänkte hon snopet när hon öppnade. Bara ett kvitto i botten.
Men det var inget kvitto! Det stod:
Hej Line! Du är välkommen till St Wins ridskola, om du skulle vilja börja rida. På riktigt, alltså. Mvh, ridskolepersonalen
Line tjöt rakt ut. Hon tänkte på hingstens gungiga galopp, den fladdrande manen under hennes fastklamrande händer. Hon fantiserade att hon lutade sig framåt och tryckte hälarna mot hans sidor, kände marken försvinna bit efter bit när de flög över fälten...

SSO EVA - STORYS

Hej! Här samlar jag mina storys! Välj en och börja läsa!

RSS 2.0